Sedan min första Ironman har det hunnit bli 6 st till. Jag har avundsjukt sett de allra bästa atleterna strålande stå på prispallen med sina medaljer och sina kvalificeringsplatser till WM Ironman på Hawaii. Vältränade, starka och snabba. Och en dröm började växa fram. Som medelålders tant som inte tidigare har hållit på med idrott så har det varit (och är) en hel del motgångar. Det tar tid att bygga upp kroppen så den klarar den belastning som huvudet vill att den ska klara. Min dröm är att se hur långt just jag kan komma, att få leva ett triathlonliv med träning på heltid på ställen med de allra bästa förutsättningarna. Detta har varit bara en dröm, för något sånt kan man väl inte göra? Eller? En kväll bestämde vi, min man och jag, oss för att sätta oss ner och skissa på det. Hur skulle det kunna se ut? Vad krävs för att vi ska kunna göra verklighet av det? Och fram växte sakta en plan. En plan som bestod av att vara tjänstledig från våra jobb under en 8 månadersperiod, flytta utomlands och träna på heltid.
Då drömmen blev till verklighet föddes också denna blogg. Bloggen handlade om mitt liv som heltidsamatör! Den 17 mars lämnade vi Sverige och alla måsten för att leva som heltidsamatörer. Vi stannade på Mallorca ända fram till midsommar. Därefter tillbringade vi sommaren i Sverige och reste sedan i september till Phuket, Thailand. Där tränade vi på Thanyapura och förberedde oss för Ironman Malaysia som avslutade hela denna 8 månader långa dröm att leva med triathlon på heltid.
Drömmen är över, men målsättningen finns kvar. Och så även bloggen! Kanske formas det också nya drömmar att sträva efter. Så nu är det vad denna blogg kommer fortsätta handla om;
Min väg till VM Ironman Hawaii. Följ med på resan!
Min favoritö – Mallorca
