Nu är stunden här. Min första tävling på över 1 år. Ironman 70.3 World Championship 2018. Bara att skriva orden gör mig nervös. Och jag älskar det! Tävlingsnerverna, stämningen, arrangemanget och alla härligt nördiga triathleter. De sista förberedelserna på hemmaplan är klara. Träningen är gjord och utrustningen tip top.
Foto: Johan Fogel
Nu väntar några härliga dagar på plats i Sydafrika. Registrering, koll av banan, provsimning, incheckning av utrustning, race breafing och nationsparad är bara en del av de aktiviteter som sker dagarna innan.
Registrering. Foto: Johan Fogel
Nationsparad. Foto: Måns Höiom
Kvällsjogg. Foto: Johan Fogel
På lördag tävlar damerna, vi är totalt ca 1600 varav 219 är i min åldersklass. Det blir mitt första race med bara kvinnliga startande. Starten är uppdelad i åldersklasser. Dvs det blir startvågor per klass och i varje klass självseedar man sig efter hur snabbt man tror man kommer att simma. Sedan släpps vi iväg 10 åt gången. Ingen trängsel alltså. Blir lätt för hajarna att välja ut sin frukost. Jag tävlar i åldersklass 45-49 och av någon anledning har man valt att släppa denna grupp sist av alla grupper. Det betyder att jag går i vattnet ca 08.58. Inte det bästa för mig mentalt att vara efter redan från start. Men mitt mål är att genomföra detta race och med någon slags värdighet ta mig till mållinjen. Jag vågar inte ens ge mig på en gissning om vilka tider i de respektive grenarna jag kommer att göra denna gång. Det blir vad det blir. Jag ska istället försöka njuta av att jag trots allt har tagit mig tillbaka till tävlingsarenan igen och att jag är sugen på mer! Och framför allt att jag får vara en del av Ironman 70.3 World Championship i Nelson Mandela Bay, Sydafrika!
Incheckning i T2. Foto: Johan Fogel
