Godkänt säsongsavslut i Zell am See – Ironman 70.3
Detta race var mitt andra stora mål för denna säsong och jag ville verkligen göra bra ifrån mig. Inte bara för min egen skull utan även för de personer som hjälper mig att utvecklas. Särskilt min man som alltid prioriterar mig och min träning och min coach Andreas Lindén som ger mig inspiration och ett välanpassat träningsupplägg. Nu ville jag ge nåt tillbaka.
Framme i Zell am See hänfördes jag över omgivningarna! Sååå vackert! Den lilla skidorten kokade dessutom av Ironmanstämning med två race på två dagar och vädergudarna var på bästa humör vilket gav sol och 30 graders härlig värme. Min man, Johan skulle också tävla och med oss hade vi också våra underbara vänner Des, Björn, Madde och Happy. Så alla förberedelser gjordes i bästa sällskapet och under mycket skratt.
Racedagen började redan kl 04.15. Vi klev upp och klädde på oss under tystnad, som vi brukar göra när vi båda tävlar samtidigt och är inne i bubblan. Lätt frukost och sen gav vi oss av till fots i mörkret mot tävlingsområdet och starten som låg ca 1,5 km bort. Vi var framme i god tid och jag kände mig lugn och laddad. Fyllde flaskorna på cykeln med min starkt blandade Umara, pumpade däcken och fyllde på mina påsar med mina miniflaskor Umaragel som jag skulle ha till senare. Klarade av det viktiga toabesöket, letade upp Johan och vi önskade varandra lycka till och skildes åt.
Alla damer startade i samma startvåg som tredje våg kl 06.45. Vi var ca 350 st. Innan starten peppade speakern och ville få oss att vifta med händerna och ropa på givet kommando. Detta var kanske inte det bästa att göra i en grupp laddade triathleter för det slutade med att främre ledet uppfattade nedräkningen som en nedräkning till start och drog iväg. Lite osäkert låg vi andra kvar i vattnet och tittade på varandra. Men båtarna drog iväg och lyckades få stopp på fältet, få dom att vända och simma tillbaka. Detta har jag aldrig varit med om tidigare. Under tiden vi väntade hann jag börja frysa lite och passade på att positionera om mig till främst i startledet. Ca 7 min försenade gick då startskottet och äntligen var vi iväg! Segstartad som jag är lyckades jag inte försvara mig särskilt bra där längst fram men kom ändå iväg bra och kunde börja simma på rätt tidigt utan några större incidenter. Vattnet i Lake Zell är klart och fräscht med en temp runt 21 grader. Lugnt och platt. Man simmar rätt ut, ca 980 m innan man når vändbojarna som formar banan till ett U, och så tillbaka igen. Vid vändbojarna kom de första männen i blåa simmössor ifatt från gruppen som startade ca 3 min efter oss. Jag började jaga deras fötter och hängde med så länge jag kunde i deras sug. När jag tappade en, väntade jag in nästa och så höll jag på tills vi närmade oss uppstigningen. Klev upp som 8:a i min age group på tiden 33,32 min. (39 av alla damer). En bra placering i detta stora startfält.
Gjorde en ok växling. Vi har påsar med våra saker i, hjälm etc, som man hämtar från ett rack, springer till ett tält, sätter på sig det man ska och sedan dumpar (med våtdräkt i) till funktionärerna. Jag hade räknat cykelställena innan och visste att min pärla stod vid det 11:e stället. Hittade därför snabbt rätt och kom ut på banan.
Dags för det moment som jag haft tungt med under säsongen då mitt baklår har krånglat under belastning just vid cykling. Min plan var att köra på mer på platten och hålla igen uppför. Banan är ett varv på 90 km med en tuff stigning med 1000 höjdmeter fördelade på 13 hårda km. De första 20 km är lätta och snabba innan man når början av klättringen. Det var ännu tidigt på morgonen och solen stod inte så högt. Klättringen låg i skugga så det var skönt att få börja jobba på ordentligt då jag frös lite. De första 8 km av stigningen var relativt lätta. Jag siktade på att hålla runt 170-180 watt som jag visste baklåret skulle hålla för. Sista 2 km var riktigt tuffa då det brantar till rejält och inte finns några serpor som lindrar lutningen som här är 15%. Min lättaste växel ville inte hoppa i så det blev sjukt hårt att trampa. Fick stå och bryta och bända flera tillfällen. Pulsen sköt i höjden och mjölksyran stack i benen men det gick inte att komma undan vilket gav lite panikkänsla. Flera gav upp och klev av cyklarna och ledde dem. Jag själv var nära att tvingas göra detsamma men lyckades hålla ut till det efterlängtade krönet. Backen tog mig 54 min att köra.
Här på andra sidan krönet började nedförskörningen som jag visste skulle vara lång och fin bara jag kommit genom de första kilometrarnas branta serporna. Och jösses vad brant det var. Bromsade så mycket så det tjöt och det luktade bränt. Oklart om det var mina bromsar då alla bromsade hårt här. Blir omkörd av en kille som bromsar hårt framför mig och får ett kast på cykeln. Mitt redan hårt ansträngda hjärta höll nu på att hoppa ur bröstet på mig. Han blev nog lika rädd som jag för han höll sen samma tempo som jag tills vägen rätade ut sig och bjöd på en härlig resa ner. Då försvann han ur sikte. Vi har nu cyklat halva banan. Resten är lättkörd. Jag håller fin fart och det känns bra. Snart är vi inne i Zell am See igen och där blir det lite kryssande de sista 2 milen vilket drog ner farten. Jag cyklar in till växlingsområdet efter 3,12,06 tim. Jag har tappat 10 placeringar och ligger nu på 18:e plats.
Även från detta håll (Bike in) hade jag räknat cykelställen och hittade snabbt min cykelplats. Hängde upp den och blev sen stående och visste inte vad jag skulle göra. Efter en stund förvirrat stirrande fungerade hjärnan igen och jag sprang snabbt mot min påse med löparskor, grabbade den i farten och sprang mot tältet igen. Snabbt på med strumpor och skor, av med hjälm och dumpa påsen hos funktionären och sen var jag ute på löparbanan.
Banan börjar med 1,5 km längs vattnet in mot stan som där sedan ska springas två varv vidare längs vattnet till vändpunkt och tillbaka med några extra snurrar inne i stan. Det var mycket publik ute som kantade banan, särskilt inne i stan. Benen kändes rätt okej och jag försökte hitta ett bra flyt utan att titta på tempot. I den bortre änden av banan lutar det svagt uppför och det kändes som den sträckan aldrig tog slut. Möter Johan som ser stark ut. Smuttar regelbundet på min gel som jag blandat till av Umara och njuter av värmen och att jag hela tiden springer om folk. Efter vändpunkten går det lätt utför och jag börjar spana efter Björn som jag vet borde dyka upp. Det gör han och han är inte allt för långt efter mig. Vill så gärna hålla undan och får lite mer fart på benen.
Dricker vatten på varje aid station och svalkar mig med svamparna. Inne i stan står Madde och Happy och hejar och jag suger åt mig av deras energi. Springer i en fart som jag vet jag kan hålla hela vägen även fast klockan visar lite lägre snittfart än jag planerade. Men jag vågar inte riktigt trycka på hårdare. Sista varvet känns bra, möter Des som ser sammanbiten och fokuserad ut. Viker av till vänster mot målrakan, torkar av snoret, lyfter upp solglasögonen i pannan och rättar till mina kläder. Vill ju få en snygg finisherbild! Kommer ut på den röda mattan där fler än jag är på väg mot mål. Får syn på en tjej lite längre fram undrar om hon kan vara i min age group och ökar farten. Får kryssa lite mellan andra som inte verkar ha någon brådska i mål och tänker sen att äh, hon är nog inte i min age group och jag kommer förstöra min finisherbild om jag spurtar ikapp henne. Slår bort den tanken snabbt, fäster ögonen på hennes rygg och börjar spurta ikapp. Tar mig om precis innan mållinjen, 1 sek före. Avslutade halvmaran på 1,56,23 tim och slutade totalt på 15:e plats av 66 damer i AG 40-44 på totaltiden 05,51,02. (Och ja, tjejen jag sabbade målbilden för och spurtade om var i min age group)
Jag är väldigt nöjd med min placering och det känns skönt att kunna avsluta en lång säsong på ett bra sätt. Det ger mig motivation att ta mig an nästa steg i min utveckling och nya spännande mål.
