Bitarna börjar falla på plats. Starten på den här bloggen är ännu ett steg mot att förvandla dröm till verklighet. Den kommer främst att handla om mitt äventyr och min väg mot mitt mål, att kvala in till Ironman World Championship på Hawaii. Här kommer jag skriva om hur det är att, som medelålders tant, träna på heltid, bo utomlands långt från vänner och familj. Om utmaningar, lycka, glädje, misslyckande, trötthet och förtvivlan. Om ca 6 veckor lämnar jag tillfälligt mitt jobb och Sverige och tillsammans med min man så åker jag till Mallorca. Under åtta månader kommer vi att leva vår dröm. Om allt går som det är tänkt så kommer det här snart att vara min utsikt från sovrummet.
Att starta den här bloggen och tala om för er alla vad jag vill och har för mål är rätt långt utanför min komfortzon. Jag är en person som är rädd för att misslyckas. Det har jag alltid varit. Ibland ger jag upp innan jag ens har försökt just för att slippa uppleva ett eventuellt misslyckande. Jag vet att det är någonting jag måste ändra på om jag vill nå mina mål.
På gymmet på mitt jobb har jag skrivit en mening på väggen som ska få mig tillbaka på banan när jag tvivlar på mig själv och min förmåga. Som en påminnelse – Ingenting är omöjligt, bara olika svårt! Jag hoppas ni vill följa mig på vägen!
7 kommentarer till Ännu ett steg taget