Mitt lilla experiment med Runstreak jag nämnde i mitt förra inlägg (löpning varje dag) har nu varat i 78 dagar. Tänkte jag skulle dela med mig lite utav hur det har varit.
De första 14 dagarna sprang jag endast 20 minuter varje dag. Farten var väldigt långsam. Det var inget jag valde, jag hade helt enkelt inte förmågan. Det långsammaste jag kunde springa var också det snabbaste. Fanns ingen som helst fartreglering utan jag fick kämpa med att överhuvudtaget hålla mig löpandes i 20 minuter. Och känslan var fruktansvärd. Hög puls och bly i benen. Inte bara benen, hela kroppen kändes tung. Jag blev till och med trött i armarna.
Efter 14 dagar utökade jag en dag i veckan med att göra några fartökningar efter de sedvanliga 20 minuters jogg. Det blev 4×200 respektive 6×200 den andra veckan.
Efter 30 dagar ökade jag veckans intervallpass ganska rejält då jag började följa med på klubbens löpträning. Jag valde också att utöka ännu en dag i veckan genom att springa lite längre i lugn fart. Detta distanspass ökar jag på för varje vecka. Och jag började också styrketräna några gånger i veckan från dag 30. Känslan var fortfarande tung. Jag fick verkligen bita ihop för att fortsätta och här har just konceptet med Runstreak hjälpt mig att fortsätta. Det är en häftig känsla att se hur dagarna av kontinuerlig löpning fylls på och intresset över att se hur länge det går att hålla streaken ökar i samma takt!
Dag 54 kom äntligen förändringen! Första gången det varken kändes tungt eller vidrigt att springa. Det resulterade i en stor skillnad i fart men framför allt var det känslan som var det stora genombrottet. Känslan av att det faktiskt inte var så hemskt att springa. Benen var inte längre blytunga och löpsteget kändes annorlunda. Jag minns dagen tydligt! Jag var på Mallorca och kom inte ut på mitt löppass förrän på eftermiddagen och värmen och solen var obarmhärtig och temperaturen dallrade runt 33 grader. Vilken dag det var!
Sedan den här dagen så går det bättre och bättre. På intervallpassen kan jag nu ta i ordentligt och bli rejält trött på och mina distanspass känns stabila i både fart och puls. Jag är uppe i 11 km på dem nu så här långt. Jag kunde också utöka ytterligare en dag i veckan där jag springer lite längre än 20 min. Här springer jag bara på känsla och det kan bli upp till 40 minuter.
Någonstans runt dag 65 började jag längta efter mina löppass. Jag vill bara ut och springa! Det är fantastiskt härligt att känna hur de tidigare 20 minuters vidriga löpkänsla nu är utbytt mot en lätthet och glädje! Jag har inget mål med min runstreak. Den är en metod som fungerar för mig just nu för att få mig tillbaka till kontinuerlig träning. Just löpning har alltid varit min svaghet när det gäller triathlon. Det ska bli intressant att se hur den kommer att utveckla sig efter det här experimentet och sedan när jag åter börjar träna triathlon.
Det som började med en löpvolym på 21 tunga kilometrar per vecka har nu fördubblats och förvandlats till ca 41 lätta kilometrar per vecka. Jag springer alltså i snitt ett marathon i veckan och det är mer än jag någonsin har gjort! Och min kärlek till löpningen bara växer!
