En hård arbetsvecka till ända. Min vikarie är makalöst duktig så överlämningen går bra. Men dagarna blir långa så tiden (och orken) räcker inte till träning. I torsdag prioriterade jag ändå träningen och körde ett sista styrkepass med min naprapat och PT. Han kommer till oss på jobbet varannan vecka och det är toppen att få en egen tid där fokus bara ligger på mig och min träning. Kroppen kändes seg och tung men det var skönt att få känna musklerna arbeta lite igen. Vi passade på med en snabb behandling också så min rygg fick lite av hans magi en sista gång innan jag lämnar Sverige.
Helgen har bestått av packning, packning och åter packning. Vi har bokat 2 väskor plus cykel var vilket lät tillräckligt från början men nu är det hårda prioriteringar för varje kilo. Svårt att packa för 3 månader! Vi har också rensat ut massa grejer ur huset för att skapa plats till hyresgästen. Märkligt vad man sparar på sig mycket saker. Det blev tre vändor till tippen.
Lite träningskul fick vi till ändå. Sista passet med Team Snabbare på Bosön. Kan verkligen rekommendera denna kurs, Stark och snabb på Bosön! Grymt bra ledare och väl genomtänkta pass med bra styrke- löp- och funktionella övningar i kombination med löpning på banan. Idag blev det mycket mage i för mig helt nya övningar som ledde till en del skratt. Här i närkamp med starka Desiree. Det vi försöker göra är knuffa omkull varandra genom att möta varandras fötter och trycka till. Tokjobbigt och galet kul!
Vi avslutade idag med 4×1000. Kändes att jag inte tränat på länge men jag jobbade på. Varje varv skulle gå 2 sek snabbare. (Banan är 200 m) Jag lyckades inte riktigt, hade dålig känsla för fart efter mitt ofrivilligt träningsuppehåll. Givetvis så sprang jag första varvet lite för fort och fick böta för det på slutet. Men jag försökte hitta känslan i löpningen och höll farten under kontroll. Mattias gav mig feedback på min löpteknik, både under intervallerna samt efter. Jag tappar höften när jag blir trött och det är klart det finns fler saker än det att förbättra, men i det stora hela springer jag bra. Behöver nu många, många mil i benen också så ska nog det här bli bra.
I veckan kom det ett vykort i brevlådan. Tänk hur mycket ett litet vykort kan värma! Tack Inger!
Nästa gång vi hörs så är det troligen från Mallorca och då kan äntligen den här bloggen börja på allvar.
Kram på er!
