Förra veckan var en rätt kass vecka. Började måndagen med att informera coachen om att jag hade ont i halsen. Det halsonda utvecklade sig till en förkylning a la mancold. Har varit typ döende. Ni män förstår säkert hur jag menar. Har också jobbat för mycket och varit den hemska kollegan som sitter på jobbet och smittar alla andra (Förlåt!) Dagen närmar sig till min vikarie kommer och jag ska börja lämna över mitt jobb. Minst sagt stressande, sjukt mycket som ska hinnas med innan. Träningen då? Nej, inte en meter eller ens en ynka minut har jag tränat på hela veckan. Nu är jag inte en sån som får tuppjuck av att inte träna på en hel vecka. Men däremot avskyr jag känslan av att vara otränad.
Nu ska jag sluta med min klagosång. Den här veckan har börjat lite bättre. Är fortfarande förkyld men mår lite bättre. Varit i skolan ikväll på min spanskakurs och det var riktigt roligt. Roberto, vår spansklärare tvingar oss att försöka prata spanska fast vi inte kan och det kan bli en hel del skratt i vår lilla grupp. Vi skrattar inte åt varandra utan med varandra för vi kämpar alla med att få orden i rätt ordning och chansar ibland hej vilt.
Kvällen avslutar jag med en anmälning till Ironman Malaysia. Tänk hur ett litet bekräftelsemail med rubriken Registration confirmation for Ironman Malaysia kan få det att pirra i kroppen! Och nu är det bara några veckor kvar tills jag kan lägga all mitt fokus på att träna till just detta race!
