För väldigt länge sedan, innan jag började träna, så körde jag Vätternrundan några gånger. Den första gången gjorde jag det på min nyinköpta mtb från Intersport. Vi stannade i Jönköping och åt korv och mos och även i Hjo där lasagnen serverades. Tog det som en utflykt helt enkelt. Jag minns inte hur lång tid det tog men runt 15 timmar. Jag har aldrig kört i en organiserad klunga och inte heller har jag haft en tid jag har jagat. Sedan började jag med triathlon och intresset för Vätternrundan försvann.
När jag för en tid sedan fick frågan om jag ville vara med i ett team med målet att köra under 10 timmar tackade jag ja. Frågan kom från en av mina närmsta vänner och teamet skulle ledas av en person med det mest strukturella sinnet jag mött. Kombinationen var oslagbar. Klart jag ville vara med! Sagt och gjort. Teamets namn är Sub 10.se och består av 16 st grymma personer. Vi har tränat tillsammans några gånger och börjar få till flytet i klungan. För mig har detta med klungkörning varit tufft efter min cykelolycka så det är väldigt bra att få träna på det ordentligt. Och det börjar kännas bra.
Min cykelform är obefintlig, men än så tänker jag inte låta det stoppa mig. Jag gör mitt bästa för att få gång träningen och hålla mig frisk. Än har jag varken farten eller uthålligheten som krävs och Vätternrundan är bara några veckor bort. Så träningspassen med teamet har för mig varit tuffa och vi har inte kunnat hålla vår sub 10 fart än då jag inte orkat det. Det är både positivt och negativt att vara en del av ett team. Det skapar en press att leverera som ger mig inspiration och motivation men också en stress över att vara den svaga länken i gruppen och inte riktigt hänga med i farten. När det väl är dags vet jag att klungan kommer köra i den planerade farten från start och då visar det sig om jag kan hänga med.
Just nu tillbringar jag en vecka på Mallorca för att göra ett sista försök att få igång kroppen. Om det lyckas, det återstår att se. Stay tuned!