Författararkiv: miafogel

Sedan jag fick kvalplatsen i midsommar till Världsmästarskapet i Ironman 70.3 har jag tränat nästan varje dag. I snitt har det blivit 8 timmar i veckan. I mitt huvud är detta inte mycket träning men min kropp påminner mig varje … Läs mer →

Livet som triathlet är som en känslomässig berg och dalbana. I alla fall när man är en person som jag med ett emotionellt sinne. När det går bra, då formligen sprutar det lyckohormoner ur öronen. Och när det går dåligt, … Läs mer →

När jag gjorde min första Ironman trodde jag att jag mötte min största mentala utmaning. Jag undrade innan om jag verkligen hade det där pannbenet som alla pratade om. Pannbenet som får en att göra saker man inte tror man … Läs mer →

Nej, det går verkligen inte bra nu. Såret på knäet blev ordentligt infekterat och jag fick prova på den svenska sjukvården. Hade nog kanske lite naivt trott att Sverige hade en bra sjukvård och var till en början inte så … Läs mer →

Det händer inte så mycket här på bloggen just nu. Tyvärr speglar det även min träningsdagbok. Den är väl kanske inte helt tom, det vore nog att ta i men den är långt ifrån vad den brukar vara. Både träningsdagboken … Läs mer →

Efter min våldsamma kollision på Kanarieöarna för 3 veckor sedan har jag fått många frågor om jag är rädd för att cykla igen. På det har jag nog mest svarat att jag inte vet det. Jag var snabbt uppe i … Läs mer →

Nu är jag hemma igen efter en veckas cykelläger på Gran Canaria med Calle Friberg och Lisa Nordén. En omtumlande vecka som jag nog aldrig kommer att glömma. En vecka där jag bokstavligt talat fick testa tjockleken på mitt pannben, … Läs mer →

Efter över två veckors segdragen förkylning är jag äntligen i träning igen. Och tillbaka där jag började slipa på min löpning. Eller slipa och slipa, jag har snarare sprungit livet ur mig. Det är den effekten Bosöns blåa löparbana har … Läs mer →

Sedan jul har jag kommit igång med träningen igen. Sakta men säkert börjar jag bygga grunden för säsongen i små men stabila steg. Jag tränar en hel del tillsammans med mina klubbkompisar vilket är både roligt och inspirerande. Det blir … Läs mer →

”Upp som en sol och ner som en pannkaka” … eller hur nu ordspråket lyder. I alla fall så kännetecknar det mitt förra år rätt bra. Året började lite trevande efter att jag återgått till det normala livet igen efter … Läs mer →