Efter hemkomsten från förra årets äventyr och Ironman i Malaysia hamnade jag i en ”efter-livet-som-heltidsamatör-depression” vilket resulterade i en nedåtgående spiral av tröstätande utan träning. Detta ledde till en form som snarare liknade en badboll än en triathlet i jakt på en VM plats. Min känsla av misslyckande minskade ju inte direkt av det. Oavsett om jag ska gå för Hawaii igen eller inte så är jag triathlet i själ och hjärta och jag mår bra av att vara i god form. (en annan form än den runda) Så efter jul bestämde jag mig för att bryta mina dåliga kostvanor och styra in mig på rätt bana igen. Nu 7 veckor senare är jag 6 kg lättare och i takt med att kilona försvann kom också mitt sug och längtan tillbaka till jaga mitt mål. Så nu har jag bestämt mig. Nu är det slut på velandet om vad jag ska göra efter livet som heltidsamatör. Det kanske inte är slut på tvivlet på mig själv riktigt än, men jag har ändå bestämt mig för att inte ge upp mitt mål. Jag har bestämt mig för att göra ytterligare ett försök att erövra en plats till VM Ironman på Hawaii. Det jag gjorde förra året var en ”once in a lifetime” upplevelse. Nu är det mina vanliga förutsättningar jag får utgå ifrån igen med ett vanligt liv och heltidsarbete och det påverkar så klart resultatet. Men förra årets prestationslyft och lärdomar kommer jag ha med mig i kroppen in i denna säsong och med prioritering och bra träningsplanering så kan det gå.
Tillsammans med min coach har jag utarbetat en plan för 2017. Jag tror inte på mig själv tillräckligt mycket för att tro att jag under denna säsong ska kunna vinna en full Ironman, vilket i princip krävs för mig i min åldersklass för att ta en VM plats. Jag är fortfarande för långt ifrån och förutsättningarna kommer inte vara lika bra i år som förra året. Så därför har jag beslutat mig för att jag inte köra en Ironman i år. Men då målet består så behöver ha ett delmål som kan motivera mig att fortsätta satsa hårt. Därför kommer jag under 2017 att satsa på en VM plats till Ironman 70.3, dvs medeldistansen (halv Ironman) som går i Sydafrika. Att tävla på medeldistans är något jag tycker är grymt kul och det är också på den distansen jag haft mina största framgångar vilket gör mig motiverad och sugen. Det är precis vad som behövs för att kunna bli en bättre triathlet. Motivation och glädje i träningen.
MEN, jag kommer ändå ge mig själv möjligheten till en Hawaiiplats genom att än en gång resa till Mittens Rike och tävla. Ironman har gjort undantag och erbjuder platser till både VM Ironman 70.3 (medeldistans) och VM Ironman (full Ironmandistans) på några av Ironman 70.3 tävlingarna i Kina. Jag kommer köra i september i Chongqing och ytterligare en tävling i Kina om Ironman beslutar att öppna upp en till. Visst är det ett långskott, för till Kina åker sk ”Kona hyeenas”. Supervassa triathleter vars enda mål med sitt deltagande är en VM plats. Men, ingenting är omöjligt!
I början av mars åker jag på årets första träningsläger. Jag kommer spendera en vecka på Cran Canaria på ett cykelläger med Lisa Nordén och Calle Friberg som ledare. Detta kommer bli min start på denna säsong och jag ser fram emot att få köra igång träningen på allvar igen. Så vik hädan nu vinter, dåligt självförtroende och ursäkter. Nu kör vi igen!
