Sedan jag fick kvalplatsen i midsommar till Världsmästarskapet i Ironman 70.3 har jag tränat nästan varje dag. I snitt har det blivit 8 timmar i veckan. I mitt huvud är detta inte mycket träning men min kropp påminner mig varje dag om att jag har gått från noll till 8-timmars veckor, vilket är mycket! Jag har inte något planerat träningsschema jag följer utan jag lägger upp min egen träning dag för dag beroende på hur kroppen känns. Jag har dock en grundplan. Planen är under det första blocket på ca 4 veckor träna lugnare pass där fokus ligger på att utöka volymen i alla tre grenarna. Därefter hoppas jag att kroppen är redo för att börja ta i lite mer och öka intensiteten i träningen. I simningen så är jag upp i 60 minuters pass och jag kan trycka på lite mer. Det ger ungefär en distans på ca 2000 m.
Efter flera korta och lugna cykelrundor på bara 60 minuter så har jag nu fått in ett par längre pass på ca 2,5 timme med en distans på 70 km. Jag saknar verkligen styrkan i både benen och kroppen. 7 mil på cykeln känns som 12 mil i kroppen. Men min möjlighet till att träna cykel är rätt stor då knät inte begränsar mig, så jag är positiv till att snart kunna nå 90 km som är distansen jag ska tävla på i Sydafrika.
Foto: Pontus Bohlin
Löpningen är den som är tuffast. Jag har börjat om från början helt och hållet vilket innebär att jag promenerar och gör några korta inslag av löpning. Här begränsar knäet mig men också den långa period jag legat i soffan. Jag får ont i fötterna, vristerna, vaderna, ljumskarna och jag får till och med träningvärk i magen. Jag testade att springa lätt i 3 km utan inslag av gång vid ett tillfälle vilket gav ett stort bakslag i överansträngda vader och inställd löp/gångträning under flera dagar. Lärde mig att det är viktigt att ha tålamod och skynda långsamt. Så nu har jag ”backat tillbaka” till kortare löpsträckor. Jag får fokusera mycket på mitt löpsteg för att inte halta mig fram istället för springa och det går under korta stunder. Så fort jag inte längre kan springa ”rent” så slår jag av och går en stund. Jag har nu kommit upp i 1 kilometer löpning och varvar det med promenad. Och har hittills lyckats få till 2×1 km de senaste 3 passen. Planen är att få till detta oftare först istället för längre sträckor, innan jag utökar distansen. Att jag ska kunna springa 21 kilometer om 8 veckor är inte så troligt men jag hoppas jag kommer kunna springa halva sträckan i alla fall i någon form av varannan km jogg/gång strategi, och på så sätt ta mig i mål.
Det är fortfarande en dragkamp mellan soffan och träning, men nu vinner träningsmotivationen över soffan och känslan efter varje genomförd träning jag gjort är fantastisk!
Efter några dagars kalas med vänner i Nice är jag nu tillbaka i Sverige igen och fokus på träning. 7 veckor kvar till touchdown!
