Långsam och seg träning i Thailand

Nu har vi varit på Phuket i 3 veckor och tränat. Eller rättare sagt så har jag tränat 2 veckor av dessa då jag åkte på en rejäl förkylning första veckan som tvingade mig till totala vila och passivitet. Efter den kände jag mig som den mest otränade person i hela världen och allt kändes tungt och segt. Det gör det väl fortfarande egentligen. Att träna i det här klimatet är ingen lek. Det är regnperiod just nu och det regnar rejält. Oftast är det kortare skurar, men det kommer så mycket vatten så det är helt galet.

image

Ett simpass i ösregn. Mest synd om simcoachen Tom Topham som står på kanten. Vi andra är ju ändå blöta.

Att simma i regnet gör ju inget, så länge man inte behöver simma ryggsim förstås. Poolerna är väldigt varma, jag gissar de håller runt 30 grader. Det är skönt att slippa frysa i vattnet för en gång skull men den höga vattentemperaturen påverkar också simningen. Min tidigare starka och stabila simning är som bortblåst och varje simtag är segt och långsamt. Jag simmar ibland med triathlongruppen och ibland eget simpass. Man behöver aldrig boka banor eller fundera på när man vill simma. Det är bara att hoppa ner i en ledig simbana när man vill. Antingen i 50 meters bassängen eller så i 25:an. Så fort det är någon i vattnet så kommer det en badvakt och sätter sig och bevakar. Att simma i havet går just nu inte. Stränderna är stängda då det är alldeles för höga vågor med starka strömmar samt tyvärr också besökta av farliga Manowar maneter, även kallade för portugisisk örlogsman. Så vår öppet vatten träning få allt vänta lite.

image

På cykeln känner jag mig riktigt stark och jag har nu äntligen fått börja köra mer volym. Det blir några pass med gruppen men också några solo då jag behöver få till min mer tävlingsspecifika träning samt att ligga i tempoposition. Att köra med gruppen är riktigt roligt trots att jag inte är så förtjust i att ligga i klunga. Coacherna är duktiga och håller koll, en ligger med i front och en ligger med längst bak så att ingen blir ifrånkörd. Farten är rejält hög så stundtals får man bita i ordentligt för att ligga kvar på rulle, särskilt om man ligger längre ner i klungan och drabbas av gummisnoddseffekten som blir vid kurvor och backar. På söndagarna kör dom alltid långtur över till fastlandet bort på fina vägar till ett fik och tillbaka. Vi har varit runt 50 personer på dessa turer. Under högsäsong brukar de vara det dubbla! Just nu är vägbanorna oftast blöta så det gör inte cyklingen till den roligaste sporten direkt. Jag avskyr blöta vägar. Skitigt vatten stänker upp hela tiden dels från min egen cykel men särskilt från framförvarande cyklist. Vägbanorna blir hala, sikten sämre och bromsarna tar inte lika bra. När man kommer hem så ser man ut som man kört mountinbike, för att inte tala om hur skitig cykeln blir! Så det blir ett evinnerligt tvättande av både cykel och kläder. Skorna är ständigt blöta. Det är svårt att få något att torka i det fuktiga klimatet.

image

Lycka är torra vägar och med Thanyapuras cykelcoach Daniel som guide.

Att springa i regnet gör mig ingenting, det gör snarare att temperaturen hålls nere lite. För även om det är regnperiod och regnar mycket så är det varmt. Värmen är också ungefär lika dygnet runt, ca 30 grader. När det regnar eller har regnat så känns det som om värmen kommer strömmande upp ur asfalten och att springa då blir oerhört tungt. Solen har visat sig några gånger och då blir det ordentligt varmt. Min löpning lämnar just nu mycket att önska. Jag har svårt att hitta rätt tempo, benen vill springa fortare men hjärtat orkar inte och så måste jag börja gå. Jag har svårt att hålla mig löpande. Det känns som om hela hjärnan kokar och kroppen blir dubbelt så tung. Ärligt talat så undrar jag vad jag har gett mig in på. Att tävla och springa ett marathon i ett klimat som är än varmare och än fuktigare än detta känns inte möjligt. Jag får påminna mig själv flera gånger att jag klarar värmen bättre än många andra. Jag kommer lida, men inte mer än andra. Jag är glad att det inte är som varmast här nu och att jag har gott om tid på mig att acklimatisera mig.

Jag har lämnat den tuffa grundträningsperioden med alla dess hårda intervaller bakom mig och har nu äntligen gått in i en mer tävlingsspecifik träning med mer volym i tävlingsfart och brickpass (löpning direkt efter cykling). Den här träningen är absolut inte lättare på något sätt då min träningsvolym har fördubblats i antal timmar. Det är nu de sista viktiga pusselbitarna ska falla på plats. Och hur tung, seg och långsam jag än känner mig så vet jag att varje dag gör mig bättre, mer förberedd och tar mig ett steg närmare mitt mål.

image

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Långsam och seg träning i Thailand

  1. Emma skriver:

    Det måste vara varmt när även du tycker att det går tungt ☺. Men som du säger, varje pass tar dig närmare målet. Heja!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *