Med en känsla av ångest

Under vintern brukar jag ta mig till Bosön och träna. Bosön ligger på Lidingö och är en stiftelse som ägs av Riksidrottsförbundet. Dit åker mängder av olika idrottsföreningar och flera olika idrotter möts på samma arena och tränar.  Alla är välkomna, elit som motionär. Själv åker jag dit för löpningens skull. Det finns en löparbana inomhus på 200 meter och där kör jag då alltså mina kvalitetspass. Det är alltid med en känsla av ångest som jag åker dit. Bosön har en förmåga att få mig att ta ut mig maximalt, vilket jag annars har svårt att göra. Jag är för lat helt enkelt. När det börjar ta emot och bli jobbigt då slutar jag. Men inte på Bosön. Där tar jag i mer än nånsin. Särskilt om jag springer med andra. Jag dras med av stämningen och försöker att inte släppa kontakten med den som ligger före mig, även om det går lite för fort. Jag slutar inte när jag är trött, jag slutar när intervallen är klar. Och det blir fruktansvärt jobbigt. Jag önskar jag kunde ta i lika mycket när jag tränar själv hemma eller på löpbandet. Kanske är det bra för det skulle betyda att jag skulle ha ångest inför varje träningspass och då skulle det nog inte bli så många pass genomförda. Efteråt kommer belöningen. Den där känslan av att ha gjort något riktigt bra. Att ha satt hård press på kroppen så den bara måste göra mig starkare och snabbare. Få saker är så sköna som känslan efter ett riktigt hårt intervallpass på Bosön. Det kanske inte ser så ut, men bakom den där plågade blicken finns en känsla av total tillfredställelse.

image

Sen sist har jag varit där vid två tillfällen. Ett grymt fredagsmys förra veckan med Väsby SS Triathlon där jag fick till en riktigt bra fart och nu senast idag med Team Snabbare. Vi körde bl a en intervallpyramid på 200, 400, 600, 800, 600, 400, 200 med 90 sek vila.

Idag var mina ben lite för tunga efter veckans intervaller på cykeln så farten blev inte fullt lika hög som sist men jag känner mig ändå nöjd. Mitt mål är att kunna hålla 4 min fart på en tusing. Jag har en bit kvar kan man säga. Typ 400 meter. Fler ångestfyllda söndagar kommer kanske få mig dit!

image

Det här inlägget postades i Träning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Med en känsla av ångest

  1. Jonas skriver:

    Ahaaa, nu har jag läst och förstår vad ni skall göra. Coolt. Det är klar du kommer lyckas. Att tänka positivt är det viktigaste. Att tro på målet. Träffade en kanadensare på Hawaii som också kommer flytta Mallorca i vår för att satsa på kval till Kona. Ett stort lycka till till dig (och Johan ) ???

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *