Race vecka och kultingkärlek

Förberedelserna inför lördagens tävling är snart avklarade. I onsdags övade jag på nedförskörningen och det gick riktigt bra. Det var helt fullt med folk som körde backen och även bilar och bussar så det blev riktigt obehagligt att köra upp igen med bilen. Redan under andra vändan upp sa vi att det inte blir en tredje gång som planen var. Vi kände oss i vägen för cyklisterna som både var på väg upp och ner. I båda nedförskörningarna hamnade jag i bilkö samt med mötande bilar i min vägbana så jag kunde inte köra på som det var tänkt och jag blev ordentligt rädd ett par gånger. Men ändå så körde jag båda de två snabbare än tidigare! Det gav en god portion självförtroende.

 

Torsdagen simmade jag simbanan med coachen och några av hans andra adepter som är här för tävlingen. Jag simmade varvet i lite högre fart än truckarfart och vi stannade till ett par gånger vid några bojar och studerade banan och riktmärken att navigera mot. Det tog ca 37 min runt så lite snabbare än så borde jag kunna simma i morgon.

image

Sen rullade vi på cyklarna en stund tillsammans med två av våra absoluta favoritmänniskor bort till hagen i Pollenca där de stora grisarna bor. Och se där, de har gjort nya grisar sedan sist! De var de sötaste kultingarna jag sett, tror jag blev lite kär! De var lite rädda för oss men också nyfikna så jag hann få känna på ett litet tryne innan de skuttade iväg. Kommer nog bli en hel del besök här.

image

Idag har jag simmat lätt och cyklat lite lätt till kultingarna igen och kroppen känns utvilad. Vi har sen varit på det obligatoriska pre-race mötet där man får all information man behöver. Det är inte så mycket nytt vid ett sånt här möte, all information finns på Ironmans web väl utförligt hur allt kommer gå till och vilka regler som gäller. Men de här mötena är något som hör till. Alla athleter bjuds på lunch och det är kul att träffa alla man känner dagen innan. Vi brukar passa på och nojja lite tillsammans om utrustning, klädval och allt möjligt.

image

I en sån här tävling så gör man allt klart redan dagen innan. Man får olika påsar som man ska stoppa ner sin utrustning i som man ska ha i de olika grenarna. Dessa påsar lämnar man alltså in idag tillsammans med cykeln. Så det gäller att kolla väderleksprognosen och tänka igenom vad man behöver ha i växlingspåsarna. Det är världens största halvironmantävling vilket innebär en av de längsta växlingsområden de har som rymmer ca 4 000 cyklar! Det gäller att ha full koll på var ens egen cykel finns någonstans när man kommer upp från vattnet.

image

image

 

På tal om väderleksprognosen. Det ser helt sjukt ut. Nästan så någon skojar med oss.
Ni som känner mig vet att jag presterar som sämst i regn och kyla. Jag klarar helt enkelt inte av att hålla värmen och all energi går åt till det och jag cyklar sämre än sämst. Jag är också väldigt orolig för att vurpa i kurvor när vägbanorna är blöta. Här blir också vägarna snorhala pga dieseln som ligger på asfalten. Jag som redan är nervös vid de höga hastigheterna nedför blir det ännu mer i regn. Och ju oroligare jag blir för att vurpa ju spändare sitter jag på cykeln och ju sämre cykelteknik får jag. Lite självuppfyllande profetia alltså.

image

Nåväl, jag måste lära mig hantera sånt här också. Jag kan alltid välja att inte starta, och nog har jag övervägt det flera gånger redan. Det är ändå inte ett race som är superviktigt för mig och det är dumt att ta risker. Men längtan efter att få tävla, att få vara med, finns där så starkt inom mig. Så starta kommer jag att göra. Sen får vi se vad som händer under dagen. Jag har ingen som helst förväntan eller krav längre på tid, placering eller prestation då det helt enkelt inte fungerar för mig under dessa förutsättningar. Det bara är så. Många säger till mig att det inte gör så mycket att det ska ösregna för det är lika för alla. Men nej, jag köper inte det. Det är inte alls lika för alla. Vi har helt olika förutsättningar till hur vi tål värme respektive kyla. Och jag är den värmetåliga typen. Jag blommar i sol och värme och jag dör i regn och kyla.

Min form är på uppgång. Jag är långt ifrån i bra form än då jag ännu bara ligger i grundträning och siktet på att vara mitt absolut bästa jag är den 12 november, inte i morgon. Men jag är tränad och utvilad så lite tråkigt är det att inte kunna få en indikation nu på var jag befinner mig. Men förhoppningsvis så får jag fler chanser redan här innan jag lämnar ön.

Hur som helst. Nu är cykeln incheckad och nu återstår bara att ta det lugnt och få en god natt sömn. I morgon kör jag alltså Ironman 70.3 Mallorca. En triathlon på distansen 1900 m simning, 90 km cykling och 21 km löpning. I spöregn. Jag har startnummer 881 och det går att följa mig på http://eu.ironman.com/triathlon/coverage/athlete-tracker.aspx?race=mallorca70.3. Starten för oss age groupers går kl. 08.10 i en sk rullande start. Jag kommer gå i vattnet i den andra startgruppen.

Wish me luck!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Race vecka och kultingkärlek

  1. Håkan skriver:

    Stort lycka till! Blir en halvdag framför datorn!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *