Snart dags för ett nytt kapitel

Har återhämtat mig riktigt bra efter tävlingen på Åland. Vilat mycket och framför allt har jag fixat en hel del med alla förberedelser inför det sista kapitlet av detta 8 månaders långa drömliv jag lever. Vi närmar oss resan ner till Thailand och Thanyaphura! Träningsanläggningen ligger i Phuket, i den norra delen av ön, mitt bland gummiplantagen. Hit kommer triathleter från hela världen för att träna. En del stannar några veckor, en del längre. Anläggningen har bl a ett bra gym, en simarena med både 25 m och 50 m pool, en löparbana, tränarledda triathlonträningar varje dag samt duktiga coacher.

image

Här kommer jag att träna fram tills det är dags för att tävla. På riktigt denna gång. Jag hoppas att jag under den sista perioden nu kan nå min fulla potential och att den räcker till en kvalplats till Kona. Mitt huvud är fullt av oro och tvivel. Kommer det gå? Räcker jag till? Orkar jag en hel Ironman i ett högre tempo än jag någonsin gjort förut? Jag vet att jag måste släppa oron, att jag måste bli mentalt starkare. Att tro på mig själv och göra det bästa jag kan för att nå toppformen. Och jag hoppas att jag kan hitta det där inom mig när det väl gäller. Det där som jag ser hos många av mina vänner och som jag beundrar så mycket. Den där förmågan att kunna gräva djupt och puscha kroppen till sitt yttersta, hela vägen, hur ont det än gör. Förra sommaren när jag fyllde år fick jag en liten tavla av min far. Den hänger i mitt kök och med sina få men kloka ord gör den mig beslutsam.

image

Jag har nått ännu en milstolpe i min cykling. Under årets sista Syratomte, klubbens egna tempocuptävling, körde jag till mig ett riktigt bra resultat med personbästa i tid/hastighet och rekordhöga watt på sträckan. Jag har jobbat hårt för att öka min syreupptagningsförmåga och tröskel och det är skönt att få se ett så tydligt resultat. Nu behöver jag få in lite distans och uthållighet också så kan jag känna mig lite lugnare över cykelmomentet i alla fall.

image

Foto: Pontus Bohlin

Men min löpning har ännu inte lossnat vilket så klart är lite nervöst. Särskilt nu när jag vet att just löpningen kommer bli hård och svår att träna i Phuket med dess värme och höga luftfuktighet. Men jag ser fram emot att få komma dit! Få gå in i träningsbubblan och fokusera på att träna, äta, sova. Nu återstår det bara att packa och krama farväl till vänner och familj. Önskar så att jag kunde få packa ner några av er! Coach Andreas vill jag helst ha i handbagaget (skör, dyrbar och svår att ersätta), mekanikern och bästa fotografen Pontus, min naprapat Martin som håller mig hel, alla ni peppande klubbkompisar och vänner! Nästa gång vi hörs så är det från andra sidan jordklotet. Häng med!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *