Att vara på träningsläger med A-squad är som att slängas in i en tvättmaskin och komma ut 2 veckor senare. Omtumlad, mörbultad, ny och fräsch!
Veckorna har gått fort och dagarna blandats ihop. Träningen har varit hård och ibland på snudd till skoningslös. Det är fascinerande att uppleva hur kroppen ändå klarar allt jag kräver av den. Eller rättare sagt, allt coachen har krävt av mig. Själv har jag slängt in handduken många gånger under dessa veckor och sagt att jag inte kan, orkar eller vill. Tålmodigt har han och gruppen funnits där och peppat, lirkat och puschat mig till att genomföra passen vid tillfällen då jag mest av allt bara velat sätta mig i ett dike och gråta. Nu, väl ute ur tvättmaskinen känner jag mig starkare i både kroppen och knoppen och är så tacksam för dessa två veckor!
Vi har tillbringat mest tid på cykeln, men de flesta dagarna har varit triathlondagar där vi startat med ett simpass följt av cykling och kortare löpning som avslutning. Dagarna har varvats med hårda, långa pass följt av lätta träningsdagar. Vi har tränat tillsammans i grupp men fått olika instruktioner/uppgifter att lösa beroende på kapacitet och mål. Eller stallorder som maken kallat dem, som är den starkaste cyklisten i gruppen och därför fått agerat som hjälpryttare till flera andra. Själv har jag suttit mycket på rulle vilket man kan tro är lätt, men i detta sällskap har det varit en tuff uppgift att försöka bita sig fast. Många av intervallerna har dock varit solo, ibland med en gapande coach bakom som fått mig köra på rött längre än jag trott är möjligt (ögontjänare), ibland helt ensam med min wattmätare och flåsande andhämtning. Mina största svårigheter på cykeln har varit backarna. Det går långsamt uppför och långsamt nedför. Är rädd och feg utför med dålig kontroll på tempocykeln i kurvorna och vid inbromsningar. Inser att jag måste lägga en del tid på att lösa detta, men det ska nog gå. Jag har dom bästa förutsättningarna. Många och långa backar och en coach som är brutal själv på att köra nedför men också fantastiskt duktig på att coacha mitt i pågående nedförskörning.
Nu väntar en lugnare vecka. Träningslägret är över och någon form av vardag ska infinna sig här på ön. På söndag är det dags för årets första tävling som går här på Mallorca. Portocolom Triathlon med de udda distanserna 500 m simning, 50 km cykling och 5 km löpning. Den ska genomföras som ett hårt träningspass bara och det ska bli riktigt kul att tävla här!
Jag hoppas kunna uppdatera bloggen lite oftare nu när jag är nytvättad och välstruken, så häng med!
Kram!
