Om fysik och (h)järnspöken

Det spelar ingen roll hur bra fysik man har om inte hjärnan är med. Det är också en läxa jag har fått lära mig under den här hösten. Efter en period av höga doser med järntabletter gick mitt järnvärde tillbaka upp på en mer normal nivå. Jag började fungera normal som människa igen och trodde således att jag som triathlet också var tillbaka på normal funktion igen. Jag började återuppta träningen och allt var urtungt efter att ha tappat konditionen helt. Min form var helt borta. Helt väntat. Så jag kastade mig in i träningsprogrammet igen. I ca 5 veckor försökte jag tills jag en dag när jag satt på cykeln hemma i mitt träningsrum och mitt i uppvärmningen brast i gråt. Jag förmådde inte ta ett enda tramptag till.

Fysiskt var jag återhämtad efter kroppens ”kollaps” men mentalt var jag helt utmattad. Jag satt en stund med tårarna rinnande och försökte förstå vad som hände och kände efter ordentligt. Jag ville helt enkelt inte träna. Eller rättare sagt ville jag inte prestera. Jag har inte tappat lusten för att träna men jag orkar inte prestera. När jag tänker på vad som krävs av mig i träningsinsats för att komma tillbaka till min tidigare form så sitter sensommarens träningsminnen på näthinnan. Då jag pressade mig igenom min formtoppningsperiod med järnbrist som gjorde mig tröttare än döden och den upplevelsen var inte rolig. Visst vet jag att det inte var en normal upplevelse av hård träning som jag faktiskt älskar. Men någonting hände där i huvudet på mig och dessa hjärnspöken hemsöker mig nu.

Så jag har nu klivit av mitt träningsschema. Jag vill inte ha några som helst krav på mig och har just nu dragit ett stort streck över nästa säsongs tävlingsplan. Varken viljan eller motivationen finns där. Istället tränar jag bara när jag vill och vad jag vill. Om det leder till något vet jag inte och jag vill heller inte fundera på det. Inte heller hur länge eller vad som händer sen.  Jag vill bara vara, helt planlös och kravlös, så länge jag själv vill. Och jag känner mig lättad och nöjd att ha landat i det beslutet och mår faktiskt riktigt bra.

Jag passade på att göra något roligt och bokade en bikefit med grymma Björn Andersson. En hel del förändringar gjordes och det kändes riktigt bra! Ser fram emot att få testa de nya inställningarna på Mallorca om några veckor. Under sköna cykelpass när jag vill och hur jag vill!

Björn Andersson skapar magi på makens cykel också

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *