Sammanfattning av 2016 – Mitt drömår

Att sammanfatta ett år som 2016 är inte det lättaste. Vilket år det har varit! Året där jag fick leva min dröm på riktigt. Jag är så fylld av upplevelser att jag nästan spricker men ska försöka sortera, analysera och välja ut några godbitar.

Årets första tre månader var riktigt hektiska och tuffa. Det var många förberedelser som skulle göras, speciellt på jobbet, så att jag skulle kunna vara bortrest i så lång tid som vi hade planerat. Huset, mina katter, packning, ekonomin m. m. Planering, planering och planering. Och jobb, jobb och mera jobb. Jag studerade också spanska en kväll i veckan plus läxor. Och så ville jag så klart hålla träningen uppe på en bra nivå och körde en hel del roligt löpträning på Bosön med bl a Team Snabbare. När februari närmade sig sitt slut var jag också helt slut och förkylning och sjukdom tog över. De sista veckorna måste jag ha gått på ångorna för när vi äntligen landade på Mallorca den 17 mars föll jag ihop som ett korthus. Men vi var på plats! Och drömmen på mina drömmars ö,  kunde äntligen börja!

Mallorca april-juni

När jag tänker tillbaka på tiden på Mallorca är det med ett drömskt leende på läpparna. Det var tre månader som var helt fantastiska! Första gången jag åkte till Mallorca på träningsläger var 2008 och från första stunden förälskade jag mig i ön. Sedan dess har jag återkommit år efter år och kärleken har bara djupnat. Att nu få tillbringa en så lång tid där var magiskt. Förutom att njuta av alla de fantastiska träningsförutsättning ön har så åkte vi runt och upptäckte nya stränder, byar och det vardagliga livet. Vi hann också med att upptäcka nya cykelrundor, besöka turistmålen vi aldrig sett tidigare och framför allt njuta av Alcudias vackra strand.

Vi bodde typ 5 meter från Alucdias strand och här var det lätt att njuta av vårsolens värmande strålar

Vi började med ett träningsläger som coach Andreas Lindén höll för sina adepter. Och med det jag gick ifrån noll till hundra. En rivstart in i mitt nya liv som heltidsamatör. En vecka efter lägret stod jag också på startlinjen till årets första tävling. Redan i början av april gick Triathlon Portocolom International 555 på den lite udda distansen 500 m simning, 50 km cykling och 5,2 km löpning. Hade inga större krav på mig och körde igenom tävlingen så hårt jag kunde. Kom 6:a av 16 damer i D40. Om du vill läsa mer om tävlingen finns min race rapport här.

Jag tävlade friskt sedan vidare, som en del i träningsupplägget. Så nästan alla race kördes utan någon direkt vila innan. Det var riktigt, riktigt roligt att köra alla dessa lokala tävlingar. Och jag fightades hårt!

  • 17 april: OW 1900 m i Palma. Resultat 4: av 10. Läs mer här
  • 24 april: Olympisk distans i Can Picafort. Resultat 4:a av 6 i D40. Läs mer här
  • 7 maj: Medeldistans Ironman 70.3. Resultat 19:e av 96 i D40. Läs mer här
  • 5 juni: Medeldistans Total Tri Mallorca i Cala Millor. Resultat 2:a av 3 i D40. Läs mer här

Simtävlingen i Palma lyfter jag fram som ett speciellt minne. Min allra första simtävling och i galet höga vågor. Det var underbart roligt! Jag lyfter också fram medeldistanstävlingen i Cala Millor där jag själv egentligen inte tyckte jag presterade så bra men där motståndet för dagen var lite mindre och jag blev inte bara 2:a i min age group utan också 3:a total av alla damer vilket gav mig mina allra första prispengar!

Annars är nog det mest framträdande minnet från min tid på Mallorca alla mina åttor. Hårda intervaller på åtta minuter x 4. På cykeln och på löpningen. Hårt piskad av coachen och mig själv att hela tiden utveckla mera watt och högre fart. Den här hårda träningsperioden byggde inte bara upp min syreupptagningsförmåga, den byggde också en större tålighet i framför allt mitt huvud. Jag tränade inte så mycket som jag hade förväntat mig, men jag tränade hårt. Jag har nog aldrig varit så trött i mitt liv.

Hemma i Sverige juli-aug

Till midsommar lämnade vi härliga Mallorca och reste hem till Sverige igen. Under denna period gick jag in och jobbade i 3,5 vecka men för övrigt fortsatte träningen på heltid. Jag tävlade på ännu en medeldistans, RM i Vansbro. Där kom jag 9:a av 20. Målet med tävlingen var att cykla stenhårt och under 02,50 tim vilket jag lyckades med. Jag var otroligt nöjd med att se ett sånt framsteg på cykeln! Läs mer om det här. Jag tävlade även på Åland, också det en medeldistans. Kom 3:a av 7 i D40 men är nog den tävlingen jag är mest besviken över. Åkte därifrån med tårarna i ögonen.  Här kan du läsa varför.

En till höjdpunkt denna period var min nya cykel! På den satte jag nytt pers på Tomten, (Triathlonsklubbens egna tempocup) med en snittfart på 36 km/h på 19 km. Vi hann precis börja bekanta oss med varandra innan vi tillsammans reste ner till Phuket.

Foto: Pontus Bohlin

Phuket sept – okt

På Phuket i Thailand skulle den tävlingsspecifika träningen samt formtoppningen ske i samma klimat som jag sedan skulle köra min A-tävling i. Det är så mycket av den här perioden som inte blev som planerat . Så mycket som gick fel. Och som jag inte kunde förutspå eller förhindra. Efter bara några dagar på plats åkte jag på en dunderförkylning och blev borta över en vecka. Regnet öste också ner, dag efter dag och solen sken med sin frånvaro. Det gjorde att flera av de viktiga nyckelpassen inte blev av eller fick ändras. Efter förkylningen fick jag till en halvdan träningsvecka bara, där kroppen kändes tung och jag hade svårt att få till bra träningspass. Löpningen gick fruktansvärt dåligt och nu även simningen. Meddelandena från min vän hemma i Sverige blev färre och färre i takt med att hon blev sjukare och sjukare. Oron växte sig stark i magen tills det till slut ofattbara beskedet kom i början av oktober.  Hon var borta. Jag föll. Träningsglädjen försvann och all ork rann ur mig. En vecka senare reste vi till Hefei i Kina och tävlade. Ironman 70.3 Hefei, där planen från början var att satsa på en kvalplats. Tävlingen blev otroligt minnesvärd på flera sätt. Kina är speciellt och trots det dåliga skick jag var i där så är det ett positivt och starkt minne. Jag gav det jag hade för dagen och pressade mig nog det hårdaste jag någonsin gjort hittills. Resultatet blev en 8:e plats av 21 i D40. Läs mer här.

De tunga mörka molnen på Phuket hängde över oss under hela våra vistelse där

Utsikten kvällstid från hotellet i Hefei, Kina

Tillbaka i Phuket igen slog ännu en förkylning till och jag blev däckad i nästan två veckor. Detta var nog sista dödsstöten på min motivation med nu bara 2 veckor kvar till Racet med stort R – Ironman Malaysia. Utan uthållighetsträning och formtoppning är det svårt att slåss om höga placeringar i en så pass lång och hård tävling som en Ironman.  Jag krigade och slutade på en 16:e plats av 33 i D40. Här kan du läsa min race rapport.

Slutanalys och lite träning i siffor

I jämförelse med 2015 så har jag faktiskt inte tränat så mycket mer trots att jag under 2016 varit ledig och tränat på heltid. Detta gör mig ibland lite ledsen och fundersam. Tog jag inte tillvara på tiden och chansen tillräckligt mycket? Tränade jag för lite? Samtidigt vet jag att med den intensiva träning jag gjorde under i alla fall de första 3 månaderna så hade jag inte klarat av att träna så mycket mer. Då hade jag inte kunnat köra så hårt som jag var tvungen att göra på mina pass samt att risken för skador hade varit överhängande. Volym är inte alltid lika med framgång. Men ändå. Nog hade jag trott att jag skulle tränat mer än jag gjorde. (för de som inte redan vet, så har jag en grym coach som styrt mitt upplägg och som jag har fullt förtroende för)

  • Simningen: Jag har simmat ungefär lika mycket som tidigare år och målet var att upprätthålla en redan hyfsad nivå och resultat. Detta lyckades jag bra med!
  • Cyklingen: Jag hade som mål att förbättra min cykling en par nivåer och det var också här vi lade ner krutet. Jag har cyklat 100 timmar mer och det gav resultat. (Nåja, en och annan ”åtta” har nog bidragit mer till det resultatet) Jag nådde inte hela vägen men kom väldigt långt.
  • Löpningen: Jag har tränat lite mindre löpning och tyvärr nådde jag inte alls mitt mål som var att kunna springa en triathlonhalvmara på 01,45 tim.

Totalt sett har jag lyft mig en nivå och tagit ett stort steg framåt under detta otroliga roliga och utvecklande träningsår. Men tyvärr räckte det inte hela vägen fram till målsättningen med ett kval till Hawaii.

Jag har levt min dröm men utan att få svar på min fråga om hur bra kan jag bli om jag får träna på heltid i 8 månader. Så här i efterhand nu så tycker jag inte det. I alla fall inte fullt ut. Inte så som det var planerat. Nu blir ju inte alltid livet som man planerar och önskar och det är väl kanske det som är livet. Min slutsummering så här när jag tittar i backspegel är ändå att jag känner att jag har så mycket mer att ge. Jag vet att jag kan mer och det är också det som driver mig vidare. Det är också det drivet som kommer att få mig att planera för en ny tävlingssäsong med nya delmål på min väg mot Hawaii. Hur den kommer att se ut avslöjar jag inom kort. Och med de orden lämnar jag drömåret 2016 bakom mig.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sammanfattning av 2016 – Mitt drömår

  1. Tomas Karlsson skriver:

    Tack Mia för ett fantastiskt spännande läsår. Vilken otrolig resa du har gjort. Ser fram emot 2017. Lycka till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *